Så är det ju faktiskt för de flesta av oss. Vi klarar oss. Vi behöver sällan shoppa särskilt ofta, om det inte gäller rena basvaror. Men ändå gör vi det. För att tala för mig själv, så gör jag det mer sällan nu. Och jag shoppar gärna på second hand för jag gillar idén att saker återanvänds. Eller används ordentligt innan det slängs. Det har redan producerats så mycket prylar i världen att vi omöjligtvis kommer att kunna använda allt, även om det aldrig mer kommer att produceras en enda pryl i vår livstid. En hisnande tanke… Vad är det då som lockar, som drar, som kliar när vi ändå bara vill ha mer?
En söndagsmorgon som idag gick jag en tidig promenad genom staden. Staden var till stora delar tyst och relativt folktom. Sånär som på Drottningtorget. Där kryllade det av folk. Det var som att beskåda en myrstack. Just på denna plätt, kanske 1500 m2 skockades det hundratals människor. Varför då? Det var loppmarknad! Det är det alltid på söndagsmornar, åtminstone sommar och höst. Inte ens en söndagsmorgon fixar många utan att konsumera. Man måste ha… något! Göra fynd. Fylla tomma hål. Eller vad handlar det om? Brinner pengarna i fickorna? Är vi programmerade att konsumera?
Jag fick en ”Facebook-uppmaning” att ”våga klistra i min status” att vi svenskar minsann ger miljontals kronor till bistånd i Sudan, när våra egna pensionärer och arbetslösa fick leva på existensminimum. Andemeningen var att vi skulle ”se om våra egna” innan vi gav bistånd till fattiga länder. Jag suckade djupt och funderade på om folk verkligen på allvar menade att vi kan jämföra Sverige med Sudan? VI – som i vårt land spolar i toalettstolen med färskt dricksvatten. Vi som kan äta tills vi spyr bara av det vi har i kylskåpet. Den som påstår något annat lever i villfarelse och är dessutom okunnig. Jag håller definitivt med om att många pensionärer i Sverige har det orättvist mycket sämre än de borde, men jämför det inte med sån fattigdom som finns i länder som Sudan. Vi här i Sverige har iallafall så vi klarar oss. I länder som Sudan så dör folk som flugor, det finns inget rent vatten, ingen mat, ingenstans att bo – INGENTING. Självklart måste vi hjälpa, fattas bara annat! Har vi helt tappat proportionerna…?
